Pikku lutka!
Att det var hundra år sen jag skrev, är väl knappast någon nyhet?! Men har nästintill glömt att jag hade en blogg och inspiration till skrivande finns inte, but i will give it a try!
Det händer mycket och ingenting på samma gång, inte alls mycket på de fronter där man vill att det ska hända saker och massor på de fronter där det absolut inte får hända saker. Det är en tuff resa jag gör, rena berg och dalbanan faktiskt! Och jag känner mig praktiskt taget schizofren i mellan åt! Så himla splittrad, i det jag gör och känner i mitt sätt att leva, varken orkar eller kan stå upp för vem jag är längre. Kanske beror det på att jag inte vet vem jag är! och har fucking svårt för att ta reda på det, vill inte lägga skulden på andra för i grund och botten är det mitt fel att jag inte gör något åt saken. Men jag har en förmåga att alltid lyssna på för många råd både bra och dåliga tillslut vet jag inte vems förväntningar jag ska leva upp till, so damn splittrad att et finns inte! Vill bara känna mig hel för en gångs skull finner inte någon energi till att göra någonting, varken vardagliga saker eller med mitt liv. åh jag vill så mycket mer, vill få ut så mycket mer utav livet och allting men vad ska man göra när orken inte finns? även om man vet hur mycket kommer bli bättre bara man gör't, så kommer jag inte över den förbannade tröskeln, jag klarar det inte själv! Så någon frivillig kom och sparka mig över den jävla tröskeln, och jag ska vara dig evigt tacksam! Nej orkar inte skriva mer, blir så uppenbart hur värdelöst en annan lever!
Over and out!
Det händer mycket och ingenting på samma gång, inte alls mycket på de fronter där man vill att det ska hända saker och massor på de fronter där det absolut inte får hända saker. Det är en tuff resa jag gör, rena berg och dalbanan faktiskt! Och jag känner mig praktiskt taget schizofren i mellan åt! Så himla splittrad, i det jag gör och känner i mitt sätt att leva, varken orkar eller kan stå upp för vem jag är längre. Kanske beror det på att jag inte vet vem jag är! och har fucking svårt för att ta reda på det, vill inte lägga skulden på andra för i grund och botten är det mitt fel att jag inte gör något åt saken. Men jag har en förmåga att alltid lyssna på för många råd både bra och dåliga tillslut vet jag inte vems förväntningar jag ska leva upp till, so damn splittrad att et finns inte! Vill bara känna mig hel för en gångs skull finner inte någon energi till att göra någonting, varken vardagliga saker eller med mitt liv. åh jag vill så mycket mer, vill få ut så mycket mer utav livet och allting men vad ska man göra när orken inte finns? även om man vet hur mycket kommer bli bättre bara man gör't, så kommer jag inte över den förbannade tröskeln, jag klarar det inte själv! Så någon frivillig kom och sparka mig över den jävla tröskeln, och jag ska vara dig evigt tacksam! Nej orkar inte skriva mer, blir så uppenbart hur värdelöst en annan lever!
Over and out!
